WeBible

1 - Men Gorgias tog med sig fem tusen man fotfolk och ett tusen utvalda ryttare, och bröt om natten upp med denna här

2 - för att angripa judarnas här och tillfoga den ett plötsligt nederlag; och folk ifrån borgen visade honom vägen.

3 - Men när Judas fick höra detta, bröt han upp med sina kämpar, i avsikt att slå konungens här, den som stod vid Ammaus,

4 - medan krigsfolket ännu var skingrat utanför lägret.

5 - Då nu Gorgias under natten kom fram till Judas’ läger och icke fann någon där, sökte han dem bland bergen; han tänkte nämligen att de hade flytt för dem.

6 - Men i dagbräckningen blev Judas synlig på slätten med tre tusen man, vilka dock icke voro så försedda med skyddsvapen och svärd som de skulle hava önskat.

7 - När de nu sågo huru starkt och väl förskansat hedningarnas läger var, och huru det var omgivet av ryttare, idel stridskunnigt folk,

8 - då sade Judas till de män som följde honom: »Frukten Icke för deras stora antal, och radens icke för deras anlopp.

9 - Kommen ihåg huru våra fäder blevo frälsta i Röda havet, när Farao med sin här förföljde dem.

10 - Så låtom oss nu ropa till himmelen, i hopp om att Han skall hava behag till oss och tänka på förbundet med fäderna och låta denna här bliva i grund slagen av oss i dag.

11 - Då skola alla hedningar förnimma att det finnes en som förlossar och frälsar Israel.»

12 - När sedan utlänningarna lyfte upp sina ögon och sågo dem tåga emot sig,

13 - drogo de ut ur lägret till strid. Och Judas’ män blåste i trumpeterna.

14 - De drabbade nu samman, och hedningarna blevo i grund slagna och flydde utåt slätten;

15 - och de som blevo efter föllo allasammans för svärd. Men de förföljde dem till Gasera och till slättmarkerna i Idumeen och till Asotus och Jamnia. Vid pass tre tusen man föllo på deras sida.

16 - När Judas med sin här kom tillbaka, efter att hava, förföljt dem,

17 - sade han till folket: »Låten icke locka eder av begär efter bytet, ty vi hava ännu en strid framför oss,

18 - då ju Gorgias med sin här befinner sig i berglandet helt nära oss; nej, hållen nu stånd mot våra fiender och striden med dem. Sedan kunnen I utan fruktan taga byte.»

19 - Innan Judas ännu hade talat till slut, syntes en avdelning fiender skymta fram mellan bergen.

20 - Dessa fingo nu se att de andra hade blivit slagna på flykten, och att man just höll på med att tända eld på lägret; ty röken, som de sågo stiga upp därifrån, röjde vad som hade hänt.

21 - När de förstodo huru det var, blevo de storligen förskräckta, och när de tillika sågo Judas’ här stå stridsfärdig på slätten,

22 - flydde de allasammans till filistéernas land.

23 - Då vände Judas om för att plundra lägret. Och de togo guld och silver i mängd och mörkblå och äkta röda purpurtyger och många andra dyrbarheter.

24 - När de sedan vände tillbaka, läto de psalmer och lovsånger ljuda mot himmelen, »ty hans nåd är god, ty den varar evinnerligen».

25 - Ja, det var en stor seger som på den dagen beskärdes Israel.

26 - Men alla de hedningar som hade undkommit begåvo sig till Lysias och omtalade för honom allt vad som hade hänt.

27 - När han fick höra detta, blev han bestört; och han var missmodig över att det icke hade gått med Israel såsom han hade önskat, och att saken icke hade avlupit i enlighet med vad konungen hade bjudit honom.

28 - Följande år samlade han därför sextio tusen man utvalt fotfolk och fem tusen ryttare för att åter strida mot judarna.

29 - De tågade till Idumeen och lägrade sig vid Betsura, men Judas drog dem till mötes med tio tusen man.

30 - Då han nu såg huru stark hären var, bad han och sade: »Lovad vare du, Israels frälsare, du som gjorde kämpens anlopp om intet genom din tjänare Davids hand och gav filistéernas här i Jonatans, Sauls sons, och hans vapendragares händer.

31 - Giv nu denna här till pris åt ditt folk Israel, och låt dem komma på skam med sitt krigsfolk och sina ryttare.

32 - Injaga räddhåga hos dem och förlama deras djärva mod, så att de vackla och i grund bliva slagna.

33 - Slå ned dem genom deras svärd, som älska dig, så att alla de som känna ditt namn få prisa dig med lovsånger.»

34 - Därefter drabbade de båda härarna tillhopa, och av Lysias’ här dödades vid pass fem tusen man, som föllo för dem.

35 - När Lysias såg huru hans egen krigshär hade blivit slagen på flykten, men huru Judas’ män hade blivit uppfyllda med djärvhet, och huru dessa voro redo att med ädelt mod kämpa på liv och död, drog han därifrån till Antiokia; och han lejde främmande krigsfolk för att, sedan han åter hade fått hären fulltalig, ånyo tåga mot Judeen.

36 - Då sade Judas och hans bröder: »Nu hava våra fiender blivit i grund slagna; låt oss därför draga upp till Jerusalem för att rena helgedomen och på nytt inviga den.»

37 - Och hela hären församlade sig, och de drogo upp till Sions berg.

38 - När de nu sågo helgedomen vara ödelagd och altaret oskärat och portarna vara uppbrända och gräs och buskar uppvuxna på förgårdarna, likasom i en småskog eller på ett berg, och kamrarna vara förstörda,

39 - då revo de sönder sina kläder och upphävde högljudd sorgelåt och strödde aska på sina huvuden

40 - och föllo ned till jorden på sina ansikten. Och de blåste i larmtrumpeterna och ropade upp mot himmelen.

41 - Därefter befallde Judas en avdelning krigsmän att föra striden mot besättningen på borgen, till dess han hade renat helgedomen.

42 - Han utvalde nu till präster sådana som voro ostraffliga och hade sin lust i lagen.

43 - Och man renade helgedomen och förde besmittelsens stenar bort till en oren plats.

44 - Sedan överlade de om vad de borde göra med det oskärade brännoffersaltaret.

45 - Och de funno på det goda rådet att riva ned det, för att det icke skulle bliva en orsak till tadel mot dem, eftersom hedningarna hade besmittat det. Alltså revo de ned altaret.

46 - Men stenarna lade de i förvar på tempelberget, på en därtill lämplig plats, i avvaktan på att en profet skulle uppträda, som kunde giva anvisning om vad man borde göra med dem.

47 - Sedan togo de ohuggna stenar, såsom skrivet var i lagen, och byggde ett nytt altare, sådant som det förra var.

48 - De återställde likaledes helgedomen och det inre av huset och invigde förgårdarna.

49 - Och de läto förfärdiga nya heliga kärl och förde ljusstaken och rökelsealtaret och bordet in i templet.

50 - Och de antände rökelse på altaret och tände lamporna på ljusstaken, så att de lyste i templet.

51 - Och de lade fram bröd på bordet och spände ut förhängena. Och så fullbordade de allt vad de hade företagit sig att göra.

52 - Men på tjugufemte dagen i nionde månaden, det är månaden Kisleu, år 148, stodo de bittida upp

53 - och framburo, såsom skrivet var i lagen, ett offer på det nya brännoffersaltare som de hade uppfört.

54 - I samma månad och på samma dag som hedningarna hade oskärat det, blev det nu på nytt invigt med sånger och med spelande på cittror, harpor och cymbaler.

55 - Och hela folket föll ned på sina ansikten, och de ropade mot himmelen och tillbådo och lovade honom som hade låtit det gå dem så väl.

56 - De firade så det nya altarets invigning i åtta dagar, och de framburo brännoffer under glädje och offrade tackoffer och lovoffer.

57 - Och de prydde templets framsida med gyllene kransar och små sköldar och gjorde nya portar och kamrar och försågo dessa med dörrar.

58 - Och det blev en mycket stor glädje bland folket, därför att den smälek som hedningarna hade tillfogat dem nu hade blivit borttagen.

59 - Och Judas och hans bröder och Israels hela menighet fastställde att dagarna för altarets invigning årligen, på sin bestämda tid, skulle firas i åtta dagar, från tjugufemte dagen i månaden Kisleu räknat, med glädje och fröjd.

60 - Vid samma tid befäste de ock Sions berg runt omkring med höga murar och starka torn, för att hedningarna icke skulle kunna komma och förtrampa det, såsom de förut hade gjort.

61 - Och Judas lade där in en besättning till dess försvar. Och de befäste Betsura, för att folket så skulle hava en fästning mot Idumeen.